Vad är kreosot?
Kreosot är ett träskyddsmedel som framställs ur stenkolstjära. Stenkolstjära uppstår som en biprodukt när stenkol upphettas för att framställa koks. När tjäran sedan destilleras delas den upp i olika fraktioner med olika egenskaper. En av dessa fraktioner används för att framställa kreosot.
Till skillnad från vad många tror är kreosot inte ett enskilt ämne. Det är en komplex blandning som innehåller hundratals olika kemiska föreningar. Många av dessa tillhör gruppen polycykliska aromatiska kolväten, ofta förkortat PAH.
Det som gjorde kreosot attraktivt som träskyddsmedel var dess förmåga att tränga in i träet och skydda det mot röta, svampangrepp och skadeinsekter. Trä som impregnerats med kreosot kunde klara mycket hårda miljöer och få en betydligt längre livslängd än obehandlat virke.
Hur luktar kreosot?
Kreosot har en mycket karakteristisk lukt som de flesta som någon gång stått nära en gammal järnvägssliper känner igen. Lukten beskrivs ofta som tjära, asfalt, varm takpapp eller oljigt trä.
Många upplever att lukten blir tydligare när materialet värms upp. Det är därför vanligt att kreosotlukt märks mer under sommaren än under vintern. Soluppvärmda träytor kan avge betydligt mer lukt än samma material under kalla perioder.
För många husägare är det just lukten som väcker misstanken om att kreosot kan förekomma i en byggnad. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att flera andra byggmaterial kan ge liknande lukt. Enbart lukten räcker därför sällan för att avgöra om kreosot verkligen finns i konstruktionen.
Var användes kreosot?
Kreosot började användas som träskyddsmedel under 1800-talet och fick stor spridning under 1900-talet. Ämnet användes framför allt där trä utsattes för fukt, markkontakt eller hård väderpåverkan under lång tid.
De mest kända exemplen är järnvägsslipers, telefonstolpar, elstolpar, bryggor, kajkonstruktioner och olika typer av pålar och staket. Gemensamt för dessa användningsområden var att träets livslängd behövde förlängas så mycket som möjligt trots mycket krävande förhållanden.
Kreosot var under lång tid ett av de mest effektiva träskyddsmedlen som fanns tillgängliga. Det bidrog till att materialet fick en mycket lång användningstid innan det behövde bytas ut.
Förekommer kreosot i hus?
Ja, kreosot kan förekomma i vissa äldre byggnader, men sannolikt i mindre omfattning än många tror. Tillgängliga källor visar att kreosot sällan användes som träskyddsmedel inomhus i byggnader eftersom ämnet har en stark och svårhanterlig lukt. Däremot kan kreosot förekomma i enskilda konstruktioner eller i byggnader där särskilda träskyddsåtgärder har använts.
När husägare upplever en lukt av tjära eller asfalt nämns kreosot ofta som den självklara förklaringen. I praktiken är situationen ofta mer komplicerad. Det finns flera äldre byggmaterial som kan ge liknande lukt, bland annat syllpapp, tjärpapp, trätjära och asfaltbaserade fuktspärrar.
Tillgängliga källor tyder på att kreosot inte var ett vanligt material i normalt svenskt bostadsbyggande. Samtidigt finns dokumenterade fall där kreosot eller andra tjärbaserade träskyddsmedel förekommer i enskilda byggnader och konstruktioner. Det innebär att ämnet inte kan uteslutas enbart på grund av att byggnaden är ett bostadshus.
Det innebär också att kreosot alltid bör betraktas som en möjlig förklaring, men inte som den enda eller mest sannolika förklaringen till tjärlukt i ett hus.
Kreosot och syllar
Få byggnadsdelar är så förknippade med kreosot som syllen. Många husägare har hört att äldre syllar behandlades med kreosot och att tjärlukt därför ofta kommer från väggarnas nederdel.
Verkligheten är mer nyanserad. Det finns exempel där träsyllar behandlats med träskyddsmedel för att minska risken för rötskador, men det finns också många hus där liknande lukt kommer från andra material i samma område.
I äldre konstruktioner finns ofta syllpapp mellan grundmur och trästomme. Denna papp kunde vara baserad på tjära eller asfaltprodukter som med tiden kan ge en tydlig lukt. Dessutom kan lukt transporteras genom konstruktionen och upplevas på en helt annan plats än där den ursprungliga källan finns.
Om kreosot misstänks i ett hus bör slutsatsen därför baseras på undersökning och provtagning snarare än på lukt ensam. Att en vägg luktar tjära betyder inte automatiskt att syllen innehåller kreosot.
Varför är kreosot kontroversiellt?
Under större delen av 1900-talet betraktades kreosot främst som ett effektivt träskyddsmedel. I takt med att kunskapen om ämnets innehåll ökade började dock riskerna uppmärksammas.
Kreosot innehåller en stor mängd kemiska föreningar. Bland dessa finns flera PAH-föreningar som är klassificerade som cancerframkallande. Kreosot är därför klassificerat som cancerframkallande inom EU:s kemikalielagstiftning.
Utöver hälsoriskerna finns även miljöaspekter. Vissa ämnen i kreosot bryts ned långsamt och kan finnas kvar i miljön under lång tid. Det är en viktig anledning till att användningen idag är hårt reglerad.
Det är också därför kreosot ofta väcker starka reaktioner. Samma egenskaper som gjorde ämnet effektivt som träskyddsmedel är i många fall de egenskaper som idag gör det problematiskt.
Innebär kreosotlukt att huset är farligt?
Nej, inte nödvändigtvis.
När människor hör att ett ämne är cancerframkallande är det naturligt att bli orolig. Samtidigt är det viktigt att skilja mellan ett ämnes farlighet och den faktiska risken i en viss situation.
Risk handlar om exponering. För att en hälsorisk ska uppstå behöver människor utsättas för ämnet i en viss omfattning och under en viss tid. Att man känner en lukt innebär inte automatiskt att man exponeras för skadliga halter.
De största riskerna uppstår normalt när kreosotbehandlat material bearbetas genom sågning, slipning, kapning eller rivning. Då kan damm, partiklar och föroreningar frigöras på ett sätt som inte sker när materialet ligger orört.
Om man misstänker att kreosot förekommer i en byggnad är det därför viktigt att först identifiera materialet och därefter bedöma situationen innan man drar slutsatser om eventuella hälsorisker.
När begränsades användningen av kreosot?
Kreosot användes under stora delar av 1900-talet men regleringen har successivt skärpts i takt med att kunskapen om ämnets hälso- och miljöegenskaper har ökat.
Några viktiga årtal är:
- 1983 förbjöds användning av kreosot i byggnader i Sverige.
- 2003 förbjöds konsumentanvändning inom EU.
- 2022 beslutade EU om ett nytt tidsbegränsat godkännande för särskilda användningsområden.
- 2024 gav Kemikalieinspektionen ett förnyat, tidsbegränsat godkännande för vissa kreosotprodukter i Sverige.
Idag är användningen mycket begränsad. Inom EU får kreosot i huvudsak användas för impregnering av järnvägsslipers och ledningsstolpar för el- och telekommunikation. Yrkesmässig hantering omfattas av arbetsmiljöregler för cancerframkallande ämnen och kräver riskbedömning samt lämpliga skyddsåtgärder.
Vad händer om man hittar kreosot?
Om man upptäcker misstänkt kreosot i samband med en renovering är det klokt att börja med att fastställa om materialet verkligen innehåller kreosot. I vissa fall räcker en byggnadsteknisk bedömning, medan andra situationer kan kräva materialprov eller laboratorieanalys.
När kreosot väl har identifierats behöver man ta hänsyn till både arbetsmiljö och avfallshantering. Hur omfattande åtgärder som krävs beror på materialets skick, placering och hur framtida arbeten ska genomföras.
Det viktigaste är att undvika förhastade slutsatser. Precis som vid andra byggnadstekniska frågor blir besluten oftast bättre när de bygger på fakta snarare än antaganden.
Kreosot ur ett Husbarometern-perspektiv
För de flesta husägare är kreosot inte ett problem i sig. Det är istället en del av husets historia och materialval.
Om kreosot eller andra äldre träskyddsmedel förekommer i en byggnad kan det påverka framtida renoveringar, materialval, arbetsmiljö och underhåll. Därför är det viktigt att förstå både materialet och dess sammanhang.
Precis som i Husbarometern handlar det om att kartlägga huset innan beslut fattas. När man förstår hur konstruktionen är uppbyggd blir det också lättare att avgöra vilka åtgärder som är motiverade och vilka som inte är det.
Sammanfattning
Kreosot är ett träskyddsmedel som framställs ur stenkolstjära och som har använts sedan slutet av 1800-talet för att skydda trä mot röta, svamp och skadeinsekter. Materialet användes framför allt i järnvägsslipers, stolpar, bryggor och andra träkonstruktioner som utsattes för hårda miljöer.
Kreosot innehåller PAH-föreningar där flera ämnen är cancerframkallande. Därför har användningen begränsats successivt och är idag hårt reglerad. Samtidigt innebär förekomsten av tjärlukt inte automatiskt att ett hus innehåller kreosot eller att inomhusmiljön är hälsovådlig.
Om kreosot misstänks i en byggnad bör man först fastställa om materialet verkligen innehåller kreosot. Därefter kan man bedöma eventuella risker, planera framtida renoveringar och avgöra om några åtgärder behövs.
Relaterade artiklar
- Mitt hus luktar tjära, vad kan det bero på?
- Vad är en syll?
- Vad är syllpapp?
- Vad är PAH-föreningar?
- Hur fungerar en krypgrund?
- Vad är Husbarometern?
Källor och branschpraxis
- Kemikalieinspektionen
- Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)
- EU-kommissionen
- Naturvårdsverket
- Arbets- och miljömedicin Syd
- Boverket
- Byggnadsvårdsföreningen