Begreppet totalentreprenad används ofta även i konsumentprojekt, men innebär inte alltid samma sak juridiskt. I praktiken förekommer flera olika former av totalentreprenadliknande upplägg, beroende på projektets art och vilket standardavtal som används. För att förstå ansvar, risk och juridiska konsekvenser är det därför avgörande att sätta begreppet i rätt sammanhang.
Frågan om totalentreprenad aktualiseras tidigt i ett bygg- eller renoveringsprojekt, ofta redan i planerings- eller projekteringsskedet. Den är särskilt relevant i projekt där flera tekniska discipliner behöver samordnas, där funktionella samband mellan konstruktion, installationer och utförande är avgörande, eller där beställaren efterfrågar en samlad motpart för genomförandet.
I konsumententreprenader kan totalentreprenad vara aktuell vid exempelvis större ombyggnader, tillbyggnader, småhusentreprenader och omfattande renoveringar. Samtidigt är det viktigt att förstå att begreppets innebörd varierar beroende på om projektet omfattas av ABS 18 eller Hantverkarformuläret 17.
I kommersiella entreprenader är totalentreprenad ett tydligt definierat begrepp, där entreprenören ansvarar för både projektering och utförande. I konsumententreprenader är situationen mer komplex. Här används begreppet ofta i tre olika betydelser, som i praktiken ger helt olika ansvarsfördelning.
I kommersiella projekt enligt ABT 06 ansvarar entreprenören för både projektering och utförande i sin helhet. Entreprenören har ett funktionsansvar för resultatet och svarar för att tekniska lösningar fungerar tillsammans. Detta regelverk är inte tillämpligt på konsumenter, men utgör referensramen för vad totalentreprenad innebär i sin renodlade form.
Vid uppförande eller tillbyggnad av småhus används ABS 18, som bygger på särskilda bestämmelser i konsumenttjänstlagen. Här finns ett mer utvecklat entreprenadansvar jämfört med andra konsumentprojekt, och det är i denna kontext som begreppet totalentreprenad är mest relevant för privatpersoner.
Samtidigt är det ovanligt med heltäckande totalentreprenader även enligt ABS 18. Beställaren ansvarar ofta för arkitektritningar, konstruktionsritningar (K-ritningar), bygglovshandlingar, kontrollansvarig och besiktningar. Det är också vanligt att beställaren själv tillhandahåller sakvaror såsom golv, kakel, klinker, armaturer och annan inredning.
I punkt 2 i ABS 18 regleras därför tydligt att respektive part ansvarar för riktigheten av de uppgifter, det undersökningsmaterial, de konstruktioner och det material som parten själv har tillhandahållit. Detta innebär att entreprenörens ansvar begränsas till det som faktiskt ingår i entreprenaden enligt avtal, även om entreprenadformen benämns som totalentreprenad.
Vid renoveringar, ombyggnader och andra projekt som inte är småhusentreprenader används normalt Hantverkarformuläret 17. Detta är inte ett entreprenadavtal i egentlig mening, utan ett uppdragsavtal som kompletteras av konsumenttjänstlagen.
Hantverkarformuläret innehåller ingen särskild reglering av totalentreprenad eller projekteringsansvar. Begreppet totalentreprenad används här ofta i praktiken för att beskriva att en och samma näringsidkare samordnar flera yrkesgrupper, men utan att det juridiska ansvaret motsvarar en totalentreprenad enligt ABT 06 eller ABS 18.
I dessa projekt styrs ansvarsfördelningen i stället av vad som uttryckligen avtalats under rubriken omfattning, tillsammans med konsumenttjänstlagens krav på fackmässighet, omsorg och avrådningsskyldighet. Det innebär att benämningen totalentreprenad i sig inte ger entreprenören ett samlat projekteringsansvar.
En avgörande skillnad mellan dessa två regelverk är graden av strukturerad ansvarsfördelning. ABS 18 är utformat specifikt för småhusentreprenader och innehåller tydliga bestämmelser om ansvar, besiktning, fel och avhjälpande. Det gör det möjligt att i viss mån tala om totalentreprenad i juridisk mening.
Hantverkarformuläret 17 saknar motsvarande entreprenadstruktur. Här är det i stället avtalets omfattning och konsumenttjänstlagens allmänna regler som styr. Ansvar för ritningar, konstruktioner och material som beställaren tillhandahåller måste därför regleras särskilt för att undvika oklarheter.
Eftersom begreppet totalentreprenad används för olika typer av upplägg uppstår ofta felaktiga förväntningar. Beställaren kan anta att entreprenören har ett ansvar som i praktiken inte följer av avtalet. Detta gäller särskilt i projekt enligt Hantverkarformuläret 17, där totalentreprenad saknar självständig juridisk innebörd.
I konsumentprojekt är totalentreprenad inte ett entydigt begrepp utan ett samlingsnamn för olika upplägg. För att förstå ansvar, risk och juridiska konsekvenser måste man alltid utgå från vilken typ av projekt det rör sig om och vilket avtal som tillämpas. Det är avtalet – inte benämningen – som ytterst avgör ansvarsfördelningen.